Utveckling av arbetarskyddet och arbetarskyddssamarbetet

Arbetarskyddsledningen återspeglas i ledningens inställning, engagemang och föredöme.
Ledningens inställning beskriver hurudan vilja är rådande på arbetsplatsen och hur arbetarskyddet i praktiken tillämpas på arbetsplatsen.

Att fastställa tydliga mål samt ta och bära ansvaret visar ledningens engagemang. Ledningens föredöme syns i allt, till exempel i hur principen ’säkerheten först’ iakttas och hur reglerna objektivt och enhetligt gäller alla arbetstagare oberoende av deras ställning.

På en säker arbetsplats:

• bryr man sig om människor
• värdesätter man alla arbetstagare
• sporrar och uppmuntrar man till goda prestationer
• är säkerheten ett värde som inte konkurrerar med kostnader och tidtabeller
• förbinder man sig till att tillsammans skapa en arbetsplats där ingen mister hälsan
• godkänner man inte dåligt ledarskap
• ser man en dålig säkerhetsnivå och olyckor som misslyckanden, även om
• projektet vore ekonomiskt lönsamt.

Arbetarskydd berör alla, varje individ och hela gemenskapen. Ett viktigt steg i utvecklingen av arbetarskyddet är att sätta upp mål. En central faktor är att satsa på arbetstagarnas kompetens på arbetsplatsen. Detta inkluderar identifiering av faror, riskbedömning och implementering av förebyggande åtgärder i arbetets förberedelser och genomförande.

Säkerhetskultur

Säkerhetskulturen beskriver hur man förhåller sig till säkerheten och riskfaktorerna på arbetsplatsen. Säkerhetskulturen tar ställning till hur ansvarsfullt personalen, cheferna och ledningen agerar i olika säkerhetsfrågor. Till bra säkerhetskultur hör kontinuerlig uppföljning av arbetarskyddet: man säkerställer att organisationen har tillräckliga resurser och fungerande processer som stöd för arbetarskyddet och att personalen har tillräcklig kompetens för att tryggt kunna utföra arbetet.

För att säkerställa arbetarskyddet på en gemensam arbetsplats krävs nära samarbete med underleverantörer och varuleverantörer.

Ledningssystem för arbetshälsa och arbetarskydd

SFS-ISO 45001 är en standard för arbetshälsa och arbetarskydd som erbjuder organisationer ett system, med vilket de kan utveckla arbetssäkerheten och arbetarskyddet och skapa
hälsosamma och säkra arbetsförhållanden för arbetstagarna samt minska riskerna på arbetsplatsen. Standarden förbinder ledningen till säkerhetstänk och att införa nya arbetssätt och förbättra samspelet.

Standarden betonar särskilt ledarskap, eftersom arbetarskyddet utgår från ledningens engagemang. Högsta ledningen har ansvar för bättre arbetshälsa och för att minska antalet olyckor på arbetsplatsen. Standarden lägger även stor vikt vid att lyssna på och engagera personalen. Ledningen bär ansvaret, men verksamhet som främjar säkerheten är hela organisationens angelägenhet. Standarden ger även en positiv bild av företaget både vad gäller kvalitet och lönsamhet. Olyckor och tillbud leder inte enbart till fumlande utan även
affärsförluster.

SFS-ISO 45001:2018 Ledningssystem för arbetshälsa och arbetarskydd. Krav och tillämpning. Finlands Standardiseringsförbund SFS rf

Mätning av arbetarskydd

En säker och hälsosam arbetsmiljö och arbetshälsa är utgångspunkter för hög produktivitet och verksamhetens kvalitet. Mätning av arbetarskyddet är en förutsättning för framgångsrik ledning av arbetarskyddet. Enbart verksamhet som kan mätas kan även ledas. Ansvarsfulla företag förutsätter även att leverantörerna tar väl hand om arbetarskyddet och därtill hörande rapportering. Organisationens ledning behöver uppföljningsdata för utveckling av verksamheten och beslutsfattandet.

Uppgifter som fås med hjälp av indikatorer kan användas till exempel för:

• handledning i säkrare arbetssätt
• bedömning av arbetarskyddsverksamhetens effektivitet
• bedömning av åtgärdernas kostnadseffektivitet
• verifiering av utvecklingen och bedömning av hur väl målen uppnås
• val av åtgärder och planering av investeringar
• planering av utbildning
• anställning
• rapportering till intressenter
• jämförelser och prognoser.

Indikatorn som används ska vara så pålitlig, entydig och lättanvänd som möjligt. En ansvarig person, beräknings- och rapporteringssätt samt praxis för bearbetning och uppföljning av resultaten ska fastställas för indikatorerna.

Egenskaper hos ett bra mätsystem är:

• balans mellan externa och interna indikatorer
• överensstämmelse med strategin och kritiska framgångsfaktorer
• styrning av indikatorerna utifrån högre ändamål och indikatorer
• användning i dagligt ledarskap
• kontinuerlig utveckling enligt strategins krav.

Dessutom är indikatorerna i ett bra mätsystem:

• enkla och fokuserar på det väsentliga
• tillgängliga och begripliga för personalen
• lämpliga för den egna verksamheten.

Mätsystemet har alltså i uppgift att å ena sidan styra den dagliga verksamheten och å andra sidan bedöma verksamheten på lång sikt. Den dagliga verksamheten ska följas kontinuerligt, så att man vid behov snabbt kan ingripa i den. Långvarig verksamhet kan bedömas mer sällan genom att betona föregripande indikatorer som leder till framgång.

Arbetarskyddets viktigaste indikatorer som ska följas

Mätare för arbetsolycksfall

• antal arbetsolycksfall
• olycksfallsfrekvens eller -prevalens
• frånvaroprocent till följd av olycksfall
• utredning av arbetsolycksfall
• arbetsolycksfallens allvar
• kostnader som orsakas av arbetsolycksfall

Mätare för sjukfrånvaro

• mängden sjukfrånvaro
• sjukfrånvaroprocent
• orsaker till sjukfrånvaro
• kostnader som orsakas av sjukfrånvaro

Föregripande mätare

• säkerhetsobservationer
• anmälningar om farliga situationer och tillbud
• säkerhetsavvikelser
• identifiering av faror och riskbedömning
• arbetarskyddsinspektioner och -auditeringar
• rundvandringar och arbetarskyddssamtal
• mängden korrigerande åtgärder och genomförandegrad
• arbetarskyddsutbildning
• ordning och renlighet
• arbetsförmåga, arbetshälsa och arbetsklimat
• bedömning av arbetarskyddsnivån och ledningssystemets nivå

Statistik

Nationell arbetarskyddsstatistik stödjer planeringen och förverkligandet av
arbetarskyddsverksamheten. Med hjälp av statistiken kan man följa vad som sker i arbetslivet och vilken inverkan arbetarskyddsåtgärderna har. Olycksfallsförsäkringscentralen (TVK) för statistik över arbetsolycksfall och yrkessjukdomar i Finland. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA) publicerar statistik över lantbruksföretagarnas olycksfall och yrkessjukdomar. Statistikcentralen publicerar en sammanfattning över alla arbetsskador en gång per år. Statistik och jämförande uppgifter kan fås från det egna försäkringsbolaget.

Utveckling av riskbedömningen

Kunskapsbaserad riskbedömning ger ett nytt perspektiv i bedömningen av risker. Det finns flera olika slags risker och de olika typerna kräver olika bedömningsförfarande. Ett väsentligt kännetecken som skiljer olika typer av risker åt, är vad vi rimligtvis kan anta att vi vet om dessa risker.

Utgående från vår kunskap om riskerna kan de delas upp i fyra typer:

• kända risker
• nya risker
• stigande risker
• plötsliga risker.

Kända risker är sådana som man vet att har förverkligats. För dessa risker är det rimligt att anta att kommande ändringar i verksamhetsmiljön inte har någon inverkan eller att effekterna av ändringarna på ett pålitligt sätt kan förutses. Nya risker uppstår när nya metoder utvecklas och tas i bruk. Stigande risker är risker som är identifierade, men som går från att vara irrelevanta till att med tiden bli relevanta. Plötsliga risker strider mot etablerade uppfattningar, är ytterst ovanliga eller kända faror med underskattade risker.

Hantering av nya och stigande risker förutsätter modern riskbedömning som beaktar ändringar i verksamhetsmiljön. Riskbedömning är förutsägelse av kommande händelser och vars mål är att undvika skador. En central utgångspunkt för daglig riskbedömning är förståelse för verksamheten och medvetenhet om verksamhetsmiljöns tillstånd samt ständig vaksamhet kring avvikelser och förändringar.

Detta uppnås i praktiken genom att göra säkerhetskulturen mer riskmedveten och riskbedömningen till en sömlös del av det dagliga arbetet och säkra arbetssätt.